Ikväll såg jag  på Dark Shadows av Tim Burton. Med ett stjärnspäckat cast med bl.a Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Christopher Lee, Michelle Pfeiffer och Jackie Earle Hayley samt musik av Danny Elfman. Låt oss säga att jag förväntade mig en toppenfilm. Har man höga förväntningar blir man ofta besviken. Det var enligt mig en del vackra, konstnärliga scener som jag tyckte om men allt som allt så kändes den inte gripande eller så känslosam och rolig som jag tror var meningen. Den var bra men Tim Burton har gjort mycket bättre filmer.

Förra veckan (tisdagen om jag inte minns fel) så släpptes All Time Lows nya album Don't Panic. Jag har varit ett troget All Time low fan sedan hösten 2009. Den nya skivan var bra. Låtarna var typiska poplåtar med refränger som fastnar och med texter om kärlek, one night stands och alkohol. Typiska All Time Low låtar. Alex Gaskarths röst är helt otrolig. Jag var lite besviken att man inte fick höra det fullt ut på skivan. När jag ser dem live för tredje gången så får jag uppleva det på sättet som all musik ska upplevas. Jag älskar att lyssna på livemusik. Jag har redan lyssnat på låtarna så många gånger att jag snart har tröttnat på dem. Det är enligt mig det värsta med pop. Låtarna blir snabbt tjatiga. Jag älskar hur som helst All Time Low och alla borde lyssna på deras nya album eller ännu bättre köpa det.  

Nu är jag klar med frankenweenie-mössan.